Vad fungerar för mig?

Det var för lite mer än ett år sen som jag satte ner foten åt mig själv o började fundera kring vilken/vilka metoder jag skulle behöva ta till för att komma igång med löpningen igen. 

I skolåldern spelade jag både handboll o fotboll vilket automatiskt medförde konditionsträning, o snåla man på träningstimmarna märktes det snabbt att lagkompisarna fick ett annat flyt på planen. Jag skulle önska att jag hade tiden till att vara med i ett lag även nu, för däri finns min största träningsmotor - att träna tillsammans med andra, i ur o skur! Nån dag ska jag hamna där igen, men utifrån vad livet ger mig idag så blir det att peppa mig till den fysiska aktiviteten mestadels själv, för smidighetens skull.

• Viktigt att sätta upp ett mål! Jag anmäler mig till ett eller flera lopp med målinriktning att antingen ta mig i mål, att komma i mål inom en viss tidsram eller för att få göra nåt skoj med familj/kompisar.

Hittills har det blivit mer eller mindre avancerade hinderbanor, med o utan färg, milslopp, kortare lopp o en himla massa skratt! 

• Planera in träningen för att lyckas. Jag har efterhand märkt att jag springer som bäst om jag tar tag i det direkt på morgonen. För det första blir det av överhuvudtaget, jag mår bra av det under resten av dagen o det är ingen lunch eller middag eller mellis som lägger sig fel i magen o påverkar.

• Lära mig känna av om det är ett löptillfälle där det passar med en podd eller musik i öronen, eller om det helt enkelt ska vara tyst för att jag ska höra min andning. Vissa dagar känner jag inte alls för att lyssna på något medan det vissa dagar är strålande! Om inte annat kan ett poddavsnitt eller en bok göra att jag längtar ut till turen ännu mer.

• Kläder efter väder. Inte för varmt o inte för kallt.

• Boka in löpning med familj o kompisar. Viktigt bara att löpningsambitionen stämmer någotsådär i närheten av varandra för att varken bli helt avhängd eller hålla igen för mycket. Har jag bokat in ett pass med någon annan är det väldigt sällan jag backar, oavsett om motivationen är långt bort! Perfekt!

• Sänk kraven på distans o tempo! Jag fastnar ganska lätt i att vara besviken över att en runda inte gjordes så snabbt som jag tänkt mig innan, men jag försöker påminna mig om att jag inte är ute efter att slå några rekord o bli elitlöpare. Jag vill njuta av o efter passen, o det gör jag bäst om jag är nöjd med att överhuvudtaget ha gjort dem.

Finns många fler punkter, men de här är de viktigaste för mig.

//angelica

De gör som vi gör.

Det är fascinerande att se vilken effekt det har på barnen när vi vuxna visar hur vi önskar att de ska göra, o inte bara säger det till dem.

Vi har precis kommit hem från båtplatsen, där kvällen bjudit på sol o pannkakor med grädde o jordgubbar. Med mätta magar var grabbarna sugna på att hoppa i vattnet, o gick intill bryggan, fram o tillbaka. Glada tillrop från oss vuxna om att de skulle doppa sig hjälpte inte så mycket utan resulterade i att de fyra små ögonen smalnade till streck när de småilsket tittade tillbaka på oss.

Vattenvana o simkunnighet står högt i kurs hos oss föräldrar, men det märks mer o mer att det inte är nåt som kan pratas eller tvingas fram.

Sagt o gjort, mamman som senaste åren varit farligt nära det där som kallas badkruka, tog ett djupt andetag o med foppatofflorna på (Självklart har jag foppatofflor på, herregud, det är ju sten på botten!! Haha!) äntrade jag det ljumma vattnet. Ja det var faktiskt ljummet!

5 minuter senare hade jag svårt att parera mellan de två busarna som båda samtidigt ville hoppa till mig från bryggan! Underbart!

//angelica

Bara ben...

Midsommar helgen bjöd helt klart både på bara ben och ben med gummistövlar. 

Vi hade en väldigt härlig midsommar men skön stämning, sång, dans såklart kring stången som blev väldigt fin med allas intresse stora som små, skattjakt i skogen och sommarskuggan på besök. 

Många har börjat semestern och många har sin att fortfarande längta till, jag får längta några veckor till men det känns redan nu att känslan börjar smyga sig på. 

Gladare människor som möter mig om dagarna, tröttare barn hemma som räknar ner, många olika typer av skor innanför dörren. Längtan efter att få känna sand och gräs under barfota fötter och springa med bara ben. 

Jag tänker bära shorts och ha bara ben denna sommar, trots att bilden om blanka fina släta ben oftast visas i media och inte är min verklighet. Jag tänker vara stolt över mina bara ben som bär mig varje dag, dem är starka och snabba när det behövs, dem håller mig uppe i vattnet när mina barn ska lära sig att simma i sjön. 

Så låt benen vara bara, känn att dem bär dig, låt benen dallra i shorts när du springer för det är benen som tar dig framåt varje dag. 

Njut av dagen/ Jessica

Längtan till stugliv.

 

Så blev det måndag igen och vi har kommit in i midsommarveckan.

Så härlig tid, men ack så fort det går.

Många räknar ner till semestern redan nu, jag känner mig faktiskt trots mycket i huvet pigg i kroppen så att köra på ett par veckor till känns bra. Barnen vill ju såklart och behöver snart semester.

Ännu mer vill mina små ha ledighet när vi nu har fått vår stuga och har i helgen börjat tömma ut så vi kan börja göra det till vårt.

 

Det ska bli så skönt att tillbringa tid i vår fina lilla stuga, en liten oas att komma till och släppa vardags saker man gör hemma hela tiden.

Vi ska verkligen bara göra det vi måste nu, måste och måste men byta el, varmvatten och sen vill ju jag såklart att vi målar ytorna så det känns rent och fräscht. Så i veckan åker målaren ner och börjar så lagom till semestern flyttar vi ner en del av bohaget och ser fram emot härliga sommardagar med bad i sjön, fiska och bara njuta av stuglivet.

 

Så med en skön känsla och längtan i kroppen startar denna härliga vecka.

Jag försöker alltid att lyfta med mig en skön känsla från något i dagens alla utmaningar, i mitt yrke möter jag så enormt många människor och att verkligen ta in och ta med sig av alla möten stärker mig som människa.

 

Bjuder på en härlig inspirations bild till stugan från Pinterest.

 

 

Njut av dagen vänner / Jessica



Att bestämma vila!

Dagarna rullar iväg, det är en underbar tid med fågelkvitter, skolavslutningar men ändå kan jag känna mig så galet trött vid just den här tiden när den egentligen är som bäst med kort längtan kvar till semestern. Glömmer bort tröttheten varje år och blir lika förvånad varje år men blir då snabbt påmind om att det är Livet som pågår för full fart just nu i maj och juni. 

Med 10 dagar kvar till midsommar börjar schemat köra ihop sig, då krävs planering för hela familjen med allt vad det innebär med träning, mat, ledig tid, jobb och allt annat som hänger över mig. 

Men planeringen är ju inte satt hos oss just nu och jag orkar inte, men kanske måste eller ska jag bara låta dagarna rulla på och lite på att planen är med oss. Kanske lika bra så inte stressen blir övermäktig!? 

Skrev upp veckans träningsdagar i söndags kväll som jag alltid gör på vår griffeltavla för att mina träningsdagar blir av och likväl för mannen. Igår kände jag att Nej, drar ett streck över veckans träning. Mer fokus på vila mellan timmarna på jobb och hem till barnen för det är så intensivt nu så min kropp får så snällt VILA denna vecka. Vad är 1 vecka av 52!! 

Må gott/ Jessica

Framme vid halvtid.

Månadsskiftet december- januari brukar alltid få mig på gott humör. Då inhandlas en liten anteckningsbok i glad färg som blad efter blad fylls med tankar om livet. Livet som på ett konstigt sätt får en sorts omstart vid varje årsskifte. Ambitionen är ofta hög o just när tankarna sätts på pränt finns det sällan nån tvekan kring att de kommer uppfyllas, en efter en, sakta men säkert.

Verkligheten kan sen se lite annorlunda ut, o jag kan inte annat än småle åt min januaripepp som nu i juni ska halvtidsutvärderas.
Här ska jag bjuda på några av mina ambitioner för året.

¤ Dricka mer vatten.
Inte uppfyllt. Strategin för att uppnå målet var att ta med vattenflaska till jobbet o i bilen.
Uppdaterad strategi: Inte glömma flaskorna hemma. O vad hände med ett vanligt glas ståendes vid datorn på jobbet?

¤ Lunchpromenad 2ggr/veckan.
Inte uppfyllt. Hmm.. om det inte vore så hyvens trevligt i fikarummet på lunchrasterna så kunde det va lättare. Ska jobba påt!

¤ Rosenkällaloppet & Kanallöpet.

En av två uppfyllt. Dock blev distansen inte som tänkt, men jag får ändå vara nöjd. O anledningen till avhopp på Kanallöpet var det berömda familjelivspusslet så det slutade ändå i nånting bra. Har Tjejmilen, Extreme run, Color Obstacle Rush och Vitamin Well Run of Hope kvar att kryssa på listan - Heja Heja!

¤ Umgås mer med mina bröder.
Njae.. halvt uppfyllt kanske. Måste jobbas vidare på för det är en himla viktig punkt.

 

¤ Laga mat tillsammans med Henkan oftare.

Inte uppfyllt. Verkligen inte. Omstart genast.

 

¤ Sova 7-8 timmar per natt.

Här måste jag ändå säga att jag bättrat mig, även om det är en bit kvar till att kunna säga att jag övervägande sover ordentligt de flesta nätterna.

Det finns många många fler tankar i min bok.. Jag ska vara snäll mot mig själv när jag fortsätter min halvtidsresa.

/angelica

Tid!

Onsdag fast det känns som måndag. 

Igår strålande sol idag öser regnet ner. 

Fast är inte det underbart med vardagens skiftningar? 

Jag har varit ledig sen i lördags men känner mig ändå trött idag. Brukar se det som ett gott tecken, då har det funnits tid för kroppen att gå ner i varv, trots att duracellen i mig har kört igenom vissa punkter med att göra denna helg. 

Det har varit stunder med barnen att bara vara, bakat en massa då vi bara får kladda runt, slicka ur skålar, bli arga på varandra för att i nästa stund gräva sandslott på landet vid en något kall insjö. 

Så nu kör jag kortvecka, för att sen ta helg med både träning, umgänge, planeringstid för träning och mat fram till semestern, förhoppningsvis ett bad i den kalla insjön. Ja, ni hajar. 

Allt gott till Er/ Jessica

Träna för att leva!

Alla vet vi ju hur viktigt det är med rörelse för kroppen. 

Jag är en person som är väldigt aktiv dem vakna timmarna på dygnet, har ett jobb som gör att jag går många många steg varje arbetspass. Två små knattar hemma som vill att sin mamma gärna hänger med och leker och springer runt bordet och dansar med händerna i taket. 

En hund som gärna gnäller på matte om vi inte går ut och går på kvällen. 

Älskar att träna och lyfta tunga vikter så svetten lackar och gör det ett par gånger i veckan. 

Vad är då hälsosamt för mig?!

Med åren blir man (jag) snällare mot mig själv, har lärt mig att inte bli en bitch om jag missar det där träningspasset pga livet. Utan gilla läget och se det som blev av på veckan och inte det som inte blev av. Har lärt känna min kropp, vad den behöver. 

Har nu haft en PT i 3 år som ser till min kropp och lägger upp träning som passar och vad kroppen den behöver för att hålla i min vardag. 

Jag känner mig så grymt stark och frisk, och det tänker jag tusan vara stolt över. 

Känner kanske inte så varje dag, men det är min förbaskade skyldighet att visa det för mina barn och vara nöjd när JAG är frisk. 

Kram på er Jessica

Bubblor.

Igår åkte äldsta sonen på läger. Läger med övernattning. Jag och lillebror skjutsade dit, o när sonen bestämt säger "Det är dags för er att åka nu" slås jag av att en av mina funderingar-kring-barnen-bubblor just sprack!
Pojken som länge inte ville bli lämnad för så ett par timmar står nu helt plötsligt (eller ja det har hänt successivt förstås men först då slog det ner hos mig) o ber mig åka därifrån!
Den där bubblan var ganska hållfast, eftersom de tankarna har handlat om mitt första barn, kring den uppfostran där jag inte haft nåt stöd från tidigare erfarenheter.

Det är lätt att i efterhand småle åt sina bubblor, att undra var de kom ifrån och varför vissa klarade sig länge utan att brista.
Jag har en stor respekt för mina bubblor: för mina tidigare nu spruckna bubblor, för dom jag har i luften just nu, o för dom som komma skall. Det är mina innersta tankar och funderingar som tumlar runt därinne, o just i bubbelstunden är det väldigt svårt att se utanför det jag målar upp som att det troligtvis ska vara för evigt.  

Jag måste säga att det är en rätt go känsla när bubblan spricker o tankarna får sväva fritt igen!
/angelica

Nyttigheter!

Härligt med en ny vecka framför oss. För mig innefattar det en del resande och långa mötesdagar där jag inte kan planera min mat själv. Om det blir för mycket "fel" mat och för lång tid mellan måltiderna sätts min kropp i spinn och då har jag väldigt svårt att hålla fokus. 

Kan väl säga så här att 80% av mitt matintag är planerad och 20% är spontan. Vill ha en balans där 80% av min mat är nyttig som funkar för min kropp och 20% unnar jag mig såklart gott. Att komma på kalas och inte äta den där tårtan, nej det är inte jag heller. 

Det gäller att hitta en balans och påverka det jag kan.

Hur är ni? Är ni intresserade av vad ni äter och använder som bränsle? 

Vad är nu då bra mat för mig?! 

Jag förespråkar inte det ena mer eller något annat mindre. Att köpa svenskt är jag stenhård med, väljer ekologisk så gott det går. Älskar närodlat och egenodlat. Inga lätt produkter. Inga quick fix helt enkelt. 

Vill försöka göra det så enkelt och lätt som möjligt och det går faktiskt väldigt bra bara man har en plan. Mina barn ska lära sig att äta det mesta, vara vana vid hemlagad god mat (lördags godis of course) Att mamman också äter det som övriga i familjen äter och inte sitter och petar i en sallad i all vikthets. 

God chiapudding till frukost.  

Njut av dagen vänner/ Jessica

Balans.

 

Vissa perioder är det svårt att få till den där eftersträvade balansen i livet.

Två personer i ett förhållande blir till fyra personer i en familj, o alla har sina egna behov o önskemål för att uppnå balans. Är det som uppgjort för krockar och obalans?

 

Vissa dagar behövs inte så mycket för att en av de små pärlorna, fyllda med livets alla tankar o aktiviteter, på höger sida i vågskålen ska bli större o tyngre vilket gör att det sakta men säkert tippar. 

Det kan räcka med en kort input från någon med det tillsynes just idag perfekta o harmoniska livet. 

Det kan räcka med att en person som ingår i livspusslet tyst fantiserar om kvällens tänkta löptur i skogen samtidigt som den bredvid högt planerar för att slutföra ett projekt som gynnar hela familjen. 

Det kan också räcka med att tiden eller orken inte tycks räcka till för det som ska hinnas med. 

Är det som uppgjort för krockar o obalans? 

Att parera mellan balans o obalans i livet o samtidigt försöka känna ett lugn är en konst. Att acceptera att en pärla på höger sida ibland väger lite mer, att förstå att alla har sina egna pärlor fyllda med olika innehåll. 

Det är som uppgjort för att påminna sig själv om att krockar o obalans kommer fortsätta komma, men att det också blir vad man själv gör det till. 

 

 

/angelica